Presidenten för Massachusetts Institute of Technology, Leo Rafael Reif, lyfte i början på året vikten av att det behövs mer forskning om hur vi lär för att förstå hur vi ska undervisa – ‘If we don’t know how we learn, how on earth do we know how to teach?’ Malmö högskola har sedan starten haft studenten och studentens lärande i centrum och aktivt arbetat för att åstadkomma ett mer problemorienterat än ett disciplinorienterat förhållningssätt till lärande för starkt samhällsengagemang.
Exempel på studentcenterade pedagogiska metoder som används i många av våra utbildningar är problembaserat lärande, erfarenhetsbaserat lärande, inquiry based learning, interprofessionellt lärande och entreprenöriellt lärande. Gemensamt för dessa metoder är att lärandet initieras av nyfikenhet att förstå relevanta utmaningar, bygger på kollaborativa arbetsformer, att lärprocessen är snarlik forskningsprocessen och lärandet i sig är av lika vikt som att lära hur man lär.
När dessa former för lärande förenas med samverkansinslag i utbildning med målet att studenterna ska kunna uppvisa handlingskompetens och förmåga och vilja att anta samhällsutmaningar kan vi tala om utmaningsbaserat lärande (UBL). I utmaningsbaserat lärande blir både studenten och läraren partners i en samskapande lärprocess med fokus på reflektion av såväl kritiskt tänkande som kritiskt görande.
Under året har ett högskoleövergripande nätverk bestående av drygt 40 lärare etablerats med gemensamt intresse att utveckla och beforska utmaningsbaserat lärande. Det finns flera goda exempel på hur utmaningsbaserat lärande ger studenter gränsöverskridande handlingsberedskap och förmåga att agera för förbättring men vi behöver förstå mer om lärandet i denna form.
Som ett led i Malmö högskolas satsning på utveckling av och kunskap och forskning om utmaningsbaserat lärande kommer inom kort en utlysning av stöd till att under våren 2018 kunna genomföra större externa projektansökningar för forskning om utmaningsbaserat lärande. Forskning som kommer att ge oss en möjlighet att lära både om och med våra studenter och tydliggöra forskningsintegrerad utbildning.
För som sagt – om vi inte vet hur våra studenter lär, hur ska vi då veta hur vi ska lära ut och utveckla utbildningskvalitén?
Jag är nyfiken på att få höra hur du ser på begreppet utmaningsbaserat lärande i högre utbildning – skriv gärna en kommentar!
Cecilia Christersson
Vicerektor
5 svar på ”Utmaningsbaserat lärande – Att kunskapa i en föränderlig värld”
Såg denna film från UR, mycket intressant. Hur har arbetet gått sedan filmen gjordes? 🙂
https://urskola.se/Produkter/193540-UR-Samtiden-Entreprenoriellt-larande-2015-Utmaningsbaserat-och-entreprenoriellt-larande
Tack för din fråga Lars! Dock är i sig en utmaning att försöka ge dig ett komplett svar i denna begränsade ruta, men jag vill gärna ge dig lite insyn i vårt arbete med utmaningsbaserat lärande. Jag hoppas att vi inom lärosätet påbörjat en kreativ förändringsprocess, som behöver ta tid och som på olika sätt ska möjliggöra att kritiskt granska och utveckla formerna för undervisning i högre utbildning. Detta behövs dels eftersom även pedagogiken vid lärosäten behöver anpassa sig till det föränderliga samhälle vi lever i och dels eftersom vi behöver förhålla oss och kunna effektivt ta vara på den värdefulla mångfald av erfarenheter som våra studenter kommer till högskolan med – vid varje ny antagningsomgång.
Väl medveten om att det är i själva mötet mellan lärare och studenter som stor del av förutsättningar och möjligheter för lärande iscensätts är just lärarnas kunskapssyn och kompetens ovärderliga i det förändringsarbete vi håller på att genomföra.
Vi arbetar i huvudsak genom vårt högskolepedagogiska centrum för akademiskt läraskap (AKL). Våra pedagogiska utvecklare är lärare som under en period särskilt valt att arbeta med specifika utmaningar inom lärande i högre utbildning. De håller bland annat i högskoleövergripande workhops om utmaningsbaserat lärande och bistår efter önskemål och behov de programansvariga som vill utveckla undervisningsformer och eventuellt beforska sin praktik. En förändringsmodell som vi just nu testar är Multimodal design, learning and cultures of recognition (2011) av Gunther Kress och Staffan Selander.
I denna modell är det fokus på att studenterna är aktiva i kurs- och programutveckling och de får då på så sätt en tydlig funktion i vårt kvalitetsutvecklingsarbete. Vid två tillfällen har vi med representation från ledningen, AKL, lärarna och studenterna deltagit i konferenser anordnade av McMaster University International Institute on Students as Partners i Kanada med fokus på hur studenter görs aktivt delaktiga i undervisning https://macblog.mcmaster.ca/summer-institute/ – ett utmanande koncept som är väl värt att våga testa. Även om vi internt nu satsar på att stödja forskning inom UBL så efterlyser vi att det återigen tas fram ett nationellt forum för forskning om lärande i högre utbildning och med internationella perspektiv till vilket även forskningsresurser kopplas. Det vill vi arbeta för!
Håll ögonen öppna inför hösten 2018 då kommer Malmö universitet att stå värd för en internationell konferens om Utmaningsbaserat lärande. Du är varmt välkommen och vill du veta mer om vårt arbete så är du välkommen att kontakta antingen mig cecilia.christersson@mah.se eller föreståndaren för Centrum för Akademiskt Lärarskap patricia.staaf@mah.se
/Cecilia Christersson Vicerektor
Ännu ett begrepp att lägga till raden av begrepp som antas vara lösningen på våra problem att upprätthålla nivån i den högre utbildningen tror jag tyvärr bidrar mer till problemen än till lösningen på dem. Det finns inga genvägar till kunskap, bara hårt gemensamt arbete med kunskap som mål. Kunskapen måste placeras i centrum mycket tydligare, däri ligger utmaningen i både forskning och högre utbildning.
Skrev om just dessa saker på min blogg idag, och där menar jag bland annat följande: Högre utbildning måste handla om att utsätta sina tankar och kunskaperna man presenterar för BEDÖMNING. När jag läser inlämningar, rättar tentor och undervisar om vetenskaplig metod och uppsatsskrivande fokuserar jag på textens innehåll, och talar jag om hur man kan tänka för att utvecklas och bli bättre på att tänka vetenskapligt. Jag slår inte fast hur det är eller säger hur man ska göra. När jag handleder studenter och läser uppsatser som examinator BEDÖMER jag innehållet i texterna som presenteras för mig och jag reflekterar över hur väl helheten hänger ihop och hur välargumenterade ståndpunkterna som läggs fram är. Finns adekvat stöd för alla påståenden? Godkänt får den som får ihop helheten utan allvarliga missar, och det högre betyget får den som visar hög grad av självständighet och i sitt resultat kan visa på oväntade samband eller kommer fram till något nytt. Högskolans uppdrag, som jag ser det är att främja utvecklingen av självständighet, att hjälpa studenterna hitta en egen tankestil.
Håller helt med dig om att lärosätena särskilt i den tid vi lever i just nu, har den utmaningen du beskriver. Vi behöver genom vetenskapligt förankrad och forskningsintegrerad pedagogik om vuxnas lärande kunna möta en mångfald av studenter för gemensamt kunskapande men också för att utbilda samhällsengagerade medborgare. Vi ser att när vi utmanar vårt kunskapsbyggande genom relevanta utmaningar och bjuder in andra samhällsaktörer för att få in fler perspektiv i våra utbildningar så ökar såväl studenternas förståelse av kunskap som deras handlingsberedskap. – Att kunna agera i nya situationer baserat på det som de lärt sig av den kunskap som vi har att tillgå idag!