Fortfarande är regeringsbildningen inte löst och Sverige befinner sig i ett ovisst politiskt läge. Det finns en risk att vi får en regering som tvingas att kompromissa. Låt detta inte drabba den högre utbildningen som alltför länge brottats med minskade anslag och färre undervisningstimmar för studenter.
Urholkningen av resurserna till högre utbildning har debatterats i Svenska Dagbladet den senaste tiden. Sverige tillhör de länder i Europa som har lägst antal lärarledda timmar i veckan inom högre utbildning; särskilt inom humaniora och samhällsvetenskap. Det visar en granskning från Universitetskanslersämbetet som jämför antalet timmar för humaniora samhällsvetarstudenter med de som exempelvis utbildar sig inom naturvetenskap, medicin och konstnärliga yrken.
Vi har nått smärtgränsen för vad som är möjligt. Det är dags att vi företrädare inom högre utbildning samlar oss och för upp denna fråga på den politiska dagordningen. Utbildning av framtidens samhällsprofessioner är universitetens och högskolornas viktigaste uppdrag och bidrag till samhället. Vår ambition är också att bredda rekrytering och deltagande i högre utbildning. Många av våra studenter behöver täta möten med erfarna lärare som kan vägleda och inspirera till studentaktivt lärande. Det är inte rimligt att de som kanske är i störst behov av lärarledd undervisning drabbas hårdare av minskat antal timmar.
Under de senaste åren har frågan om vikten av att satsa på en bra och forskningsanknuten lärarutbildning lyfts fram. I våras kom utredningen Forska tillsammans – samverkan för lärande och förbättring med förslag på vad skolhuvudmän, lärosäten och regering kan göra för att stärka den vetenskapliga grund som utbildning ska vila på. Det pågår även en försöksverksamhet kallad ULF, utbildning, lärande och forskning för att stimulera praktiknära forskning. Hittills är dock resurserna till en forskningsanknuten lärarutbildning alltför låga och de har urholkats successivt.
Det värmer i hjärtat att läsa på SvD:s debattsida att företrädare för landets studenter och universitetslärare på ett tydligt sätt utgår från att partierna håller sina vallöften och bryter utvecklingen med urholkningen av anslagen till högre utbildning. Men kan vi lita på det?
Jag funderar på hur vi ledningar för landets lärosäten kan samla oss kring denna viktiga fråga för att hitta lösningar? Vi lärosäten vill ta vårt samhällsansvar och bidra till breddat deltagande och ökad mångfald i högre utbildning. Våra lärare är mycket engagerade och slår ofta knut på sig själva för att tillgodose studenternas behov. Det innebär att lärarnas tid för forskning blir lidande, vilket gröper ur den akademiska kvaliteten i verksamheten. På det här sättet kan det inte fortsätta!
Kerstin Tham, rektor Malmö universitet
